Visitkort
Min pappa bor utomlands. Min hustru har en mängd släktingar och vänner spridda över klotet. Så mot denna bakgrund och att vi tillika träffar dessa kontakter lite då och då, så har jag gått omkring och trott att jag har någon form av koll på läget. Men senast jag var på besök hos en av dem – på den "gröna ön" – så blev jag varse att jag har lite kvar att lära.
Vid ett pub-besök med ett gäng affärsmän, formel 1-förare och lite annat löst folk, så kom vi så småningom på rätt våglängd och alla var eniga om att visitkort måste utväxlas. Umgänget var på strikt privat basis, ej affärsmässigt.
Sagt och gjort, fram med korten – byt. Senare fick jag – lite avsides och diskret veta – att jag lämnat "fel" kort: mitt affärskort. Jag höll god min och spelade halvknall (jag fattade inte ett skit!). Halvknall är för övrigt okey på denna ö.
Felet? Jo, det förväntas – i civilisationen – att man har ett affärskort och ett privat kort.
Det har jag nu!
Vid ett pub-besök med ett gäng affärsmän, formel 1-förare och lite annat löst folk, så kom vi så småningom på rätt våglängd och alla var eniga om att visitkort måste utväxlas. Umgänget var på strikt privat basis, ej affärsmässigt.
Sagt och gjort, fram med korten – byt. Senare fick jag – lite avsides och diskret veta – att jag lämnat "fel" kort: mitt affärskort. Jag höll god min och spelade halvknall (jag fattade inte ett skit!). Halvknall är för övrigt okey på denna ö.
Felet? Jo, det förväntas – i civilisationen – att man har ett affärskort och ett privat kort.
Det har jag nu!
Kommentarer
Trackback
