Sun Tzu och tänk efter före!

Kan man lära sig något av historien – till på köpet av en krigare? Troligtvis, men det verkar svårt. Men det finns de som försökt ta historien till intäkt för att göra saker i nutid – i tid. En var Churchill. Lite hånad i början; betraktad som en besvärlig typ men som fick rätt så småningom.

Han inrättade redan 1941 en grupp smartingar med uppgift att ta reda på hur man skulle göra med Europa när man vunnit kriget. Han följde med andra ord Sun Tzus riktlinjer: planera för fred i krigstid, planera för krig i fredstid.

Så gör inte svenska regeringen. Speciellt inte vad gäller utrikespolitiken. Det var inte länge sedan man med hög svansföring och med högre röst sa ungefär: "det är ett annat läge, det är inte ett kallt krig" m.fl. yttranden i samma riktning, med samma innebörd. De som tyckte annorlunda betraktades som något som katten släpat in. Sen kom Georgien och nu blev det fart!

Hade USA tänkt till före så skulle man kunnat få ett annat scenario i Irak. In med trupper bort med skurken och in med mängder med sjukhus, vattenverk, elverk med mera. Allt för att visa att: avsikten var att plocka bort ledaren och hans glada gäng (Bagdad Bob inte att förglömma!), och sen hjälpa iraks folk i starten med enbart humanitära insatser. Sen kan man alltid diskutera huruvida USA över huvud taget skall ägna sig åt att lägga sig i över allt.

Vad sa nu Sun Tzu? Jo, i The Art of War läggs texten ut och förklaringar ges. En huvudregel är att det bästa krig man kan utkämpa är det som man lyckas undvika. Dock måste man vara beredd på allt.

Det intressanta är att hans tankar kan användas i överförd mening på det mesta: politik, företag, ledarskap, organisatoriska frågor etcetera.

Du kan läsa mer om Sun Tzu men jag har inte kollat om denna, svenska översättning håller måttet längre. Annars får du "näta"!

Han levde för –  i runda slängar –  2 400 år sedan så, visst har det tänkts till förr – före!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0