Ipse Cogita!

Sture Dahlström (här finns mera) var en författare av det annorlunda slaget. Anarkistisk är nog ett bra ord. Min son påminde mig häromdagen om att han fanns.

En författare vars figurer i romanerna kan heta såväl Bergman, som Pickelhaupt, Himmelstrutz och Fitzenstrahl, kan helt enkelt inte vara fel. Så nu vidtager för min del en räcka omläsningar och för er andra – icke invigda – en promenad till bokhandeln eller en nätkörare på Bokus eller liknande.

Han går i alla fall inte av för hackor. Här kommer inledningen på Den Galopperande Svensken:

Jag tänder en ny tändsticka, håller den mot de gula pappersarken och kastar ut dem genom tågfönstret ett efter ett. Det svaga ljuset mot min hatt, det flammande papperet i min hand, tåget som böjer sig in i den sjätte Augusti. Bränna djävulen ur er papper och se er sjunka och dö i den gnistblåsta sanden utmed rälsen och det regnar ute.
    "Bäst du är försiktig med elden så du inte tänder på hela skogen." Röster. Alltid röster.
    Tjugo kilo musik avrättad nu. Tenorerna kvar och basarna och körerna. Ormarna kommer att äta upp er i natt, körer.
    "Lägg av det där eldandet nu, det är ju livsfarligt för fan."
    Mina kära landsmän. Deras oroliga porslinshänder och elfenbenskranier, deras nervösa svarta skor och styva hår. Bäst att le mot dem och lugna dem.
    "En opera måste brinna tre gånger innan den är renad. Det som finns kvar efter tredje reningen är musik. Sanningen."
    De hör inte på.
    Mozart. Du hade rätt när du skrev att en kompositör måste leva ett liv i celibat. Som en gud. Stänga inne lusta och slapphet. Hålla sig för sig själv och lyssna på sin själ.
    "Hämta konduktören nån!"
    "Konduktören sover, mina herrar. Lokföraren ligger raklång på golvet långt där framme. Puccini sover, Wagner sover, Rossini sover och har gömt sig i min resväska. Mozart sover kall och platt och sammanvikt i min röda pyjamas. Alla sov . . ."
    "Håll käften nu va?"
    "Alla sover utom jag. Jag är död. Död men på väg mot uppståndelse. Jag sjunker sakta genom åren mot kyrkogårdens botten där åns osynliga gravgolvssköljande armar kommer att finna mig till slut och föra mig sakta och varsamt ut i Östersjön och Atlanten till New York. Ett nytt liv kommer att börja, mina herrar, ett nytt och bättre liv."
    "Jävla fyllon på tågen nu för tiden. Släng av fanskapet bara."
    "New York. Jag är på väg till New York. Snart slipper jag se er, era förbannade rövhål."
    "Finns det ingen polis på tåget? Mannen är ju berusad."

Sen börjar äventyret!