Rosengård – idioti på alla plan!
Det är väl beklämmande. I ett land där det faktiskt är fritt och fredligt och alla borde vara mätta och glada och ha ett gigantiskt nöjt leende på läpparna, så ägnar sig ett antal småglin åt ett året-runt-valborg. Och en stackars fotograf – som till på köpet engagerat sig – får på käften.
Jag lyssnade på ett reportage i fredags på P1. Där gicks problemställningen igenom grundligt. Med det var avgrunder mellan hur de olika vuxna resonerade. Vissa ville jobba med dialog, dialog, dialog emedans andra – framför allt de vuxna som bor där – ville ha hårdare tag: och alla ville jobba långsiktigt. Ett förslag från de vuxna som bor där var att man skulle ta tag i förövarna, ringa föräldrarna och mot avgift leverera te’baks kiddsen! Ord och inga visor. Andra – bland annat polisen – sa att det var lite besvärligt, för ungarna har "nycklar till alla dörrar och känner alla vinklar och vrår!"
Det verkar vara mycket nu som är besvärligt och tendensen tycks också vara att om det är jobbigt så ger man upp. Suck!
Men klart är att det är de vuxna som skall lösa problemet. Om detta må icke råda tvekan! Ungarna är i vissa fall så pass unga som nio år! Men va’ bra tycker jag. Inte myndiga, markering från oss som bestämmer är nödvändig så det är bara att köra igång. Men ansvaret vilar tungt på att de vuxna gör något som syns och märks. Det måste bli konsekvenser även så att det svider till på ungarna – oavsett ålder.
De är i alla fall gamla nog att nogsamt poängtera för såväl räddningstjänstens personal som polisens att: "ni kan inte göra oss något, vi är för små!". Och hutta sten och pavor kan de – och tändstickor hanterar de likt en grillmästare.
Sen måste föräldrarna till ungarna på Rosengård vakna upp och ta ansvar för sina barn. Så varför inte: fram med bussen, sy in kiddsen en efter en, ring till föräldrarna och be dem ta med plånboken och komma och lösa ut dem. Sätt gärna någon form av "prick" på föräldrarna också och inför en stigande "utlämningskostnad"!
Flathet är ingen dygd men det är svenskt!
Jag är för övrigt övertygad om att den centrala delen i problemlösningen ligger bland de boende själva – de vuxna där. Så länge dessa vuxna inte tar ett steg fram och tar tag i problemet utan att vi – och de – tror att någon annan skall lösa knutarna så kommer det inte att gå!
Så kära Rosengårdsföräldrar: sitt inte inne i lägenheten utan ut på stan och håll ett falköga på ungarna – hela tiden! Respekt är viktigt och barn skall ha stor respekt för de vuxna, framför allt för sina föräldrar, och barn skall lära sig – såväl som många vuxna – att respekt inte kommer av sig självt: det måste man jobba sig till! Som det är nu så verkar ni ha gett upp och låter allt gå vind för våg. DET håller inte. Visa ryggrad, visa de unga vägen mot en ljus framtid i ett fint land. Att inte göra något nu leder till en förstörd framtid för barnen och det vill ingen förälder.
Sen måste ett långsiktigt arbete också genomföras och en plan läggas som mer går på djupet och som handlar om boendemiljö, arbetetsmöjligheter med mera. För visst finns det mycket som vi svenskar måste ändra på. Att sitta, högt kvalificerad (läkare m.fl.) och ratta en taxi, är enbart löjligt, förnedrande och ett dj...a slöseri med skattemedel och mänskliga resurser.
Jag blir så trött! Men jag slutar med bland det bästa som skrivits och spelats in. Lyssna, tänk och NJUT!
Jag lyssnade på ett reportage i fredags på P1. Där gicks problemställningen igenom grundligt. Med det var avgrunder mellan hur de olika vuxna resonerade. Vissa ville jobba med dialog, dialog, dialog emedans andra – framför allt de vuxna som bor där – ville ha hårdare tag: och alla ville jobba långsiktigt. Ett förslag från de vuxna som bor där var att man skulle ta tag i förövarna, ringa föräldrarna och mot avgift leverera te’baks kiddsen! Ord och inga visor. Andra – bland annat polisen – sa att det var lite besvärligt, för ungarna har "nycklar till alla dörrar och känner alla vinklar och vrår!"
Det verkar vara mycket nu som är besvärligt och tendensen tycks också vara att om det är jobbigt så ger man upp. Suck!
Men klart är att det är de vuxna som skall lösa problemet. Om detta må icke råda tvekan! Ungarna är i vissa fall så pass unga som nio år! Men va’ bra tycker jag. Inte myndiga, markering från oss som bestämmer är nödvändig så det är bara att köra igång. Men ansvaret vilar tungt på att de vuxna gör något som syns och märks. Det måste bli konsekvenser även så att det svider till på ungarna – oavsett ålder.
De är i alla fall gamla nog att nogsamt poängtera för såväl räddningstjänstens personal som polisens att: "ni kan inte göra oss något, vi är för små!". Och hutta sten och pavor kan de – och tändstickor hanterar de likt en grillmästare.
Sen måste föräldrarna till ungarna på Rosengård vakna upp och ta ansvar för sina barn. Så varför inte: fram med bussen, sy in kiddsen en efter en, ring till föräldrarna och be dem ta med plånboken och komma och lösa ut dem. Sätt gärna någon form av "prick" på föräldrarna också och inför en stigande "utlämningskostnad"!
Flathet är ingen dygd men det är svenskt!
Jag är för övrigt övertygad om att den centrala delen i problemlösningen ligger bland de boende själva – de vuxna där. Så länge dessa vuxna inte tar ett steg fram och tar tag i problemet utan att vi – och de – tror att någon annan skall lösa knutarna så kommer det inte att gå!
Så kära Rosengårdsföräldrar: sitt inte inne i lägenheten utan ut på stan och håll ett falköga på ungarna – hela tiden! Respekt är viktigt och barn skall ha stor respekt för de vuxna, framför allt för sina föräldrar, och barn skall lära sig – såväl som många vuxna – att respekt inte kommer av sig självt: det måste man jobba sig till! Som det är nu så verkar ni ha gett upp och låter allt gå vind för våg. DET håller inte. Visa ryggrad, visa de unga vägen mot en ljus framtid i ett fint land. Att inte göra något nu leder till en förstörd framtid för barnen och det vill ingen förälder.
Sen måste ett långsiktigt arbete också genomföras och en plan läggas som mer går på djupet och som handlar om boendemiljö, arbetetsmöjligheter med mera. För visst finns det mycket som vi svenskar måste ändra på. Att sitta, högt kvalificerad (läkare m.fl.) och ratta en taxi, är enbart löjligt, förnedrande och ett dj...a slöseri med skattemedel och mänskliga resurser.
Jag blir så trött! Men jag slutar med bland det bästa som skrivits och spelats in. Lyssna, tänk och NJUT!
Kommentarer
Postat av: Daniel
Jo bättre uppfostran!
Trackback
