Nedskräpning
Små händelser i vardagen får en ibland att liksom rycka till. På min promenad i främmande stad i norra Skåne – i ett väder snarare sommarlikt än vårlikt – utspann sig följande lilla dialog (mellan en cirka fyraårig gentleman och hans mamma):
"Mamma, mamma ta papperet", sa den lille och viftade med glasspapperet. En klok man med andra ord.
"Släng det på marken, det finns folk som tar hand om sådant", sa den inte fullt lika kloka kärringen.
Så kan det också gå till. Men jag vet – för jag såg blicken i pojkens ögon – att här förelåg en diskrepans mellan vad dagis lärt ut och vad puckot till morsa sa.
Hoppas han reder ut det hela och att det blir åt rätt håll. Man vet aldrig.
"Mamma, mamma ta papperet", sa den lille och viftade med glasspapperet. En klok man med andra ord.
"Släng det på marken, det finns folk som tar hand om sådant", sa den inte fullt lika kloka kärringen.
Så kan det också gå till. Men jag vet – för jag såg blicken i pojkens ögon – att här förelåg en diskrepans mellan vad dagis lärt ut och vad puckot till morsa sa.
Hoppas han reder ut det hela och att det blir åt rätt håll. Man vet aldrig.
Kommentarer
Trackback
