Ipse Cogita!

Idag kanske vi skulle ta’t lite lugnt och fundera några varv extra när nu politiker, myndigheter, industrin med flera jobbar för högtryck för att djävlas med oss medborgare. Allt skall bort, allt förbjudas, alla skall tyglas och det skall ske med en dj...a fart. In med FRA – vissa halvljumma och helskumma politiker – gasar på utan att ha hjärnan med sig. Vissa – ännu skummare politiker – gjorde en löjlig manöver för att tjäna lite politiska poäng (men det blev en bumerang).

Så, tänkte någon, när vi nu är igång så kör vi lite IPRED sen får vi nog vara IFRED. Men det jäser och bubblar lite överallt och tiden går men hög hastighet rår. Och snart måste man ACTA sig också.

Eftertanke kanske för en gång skull kunde vara något att ta till sig.

Så läs, låt det sjunka in, och be en bön att åtminstone en politiker kanske skulle kunna säga: "Vi är ute på en farlig resa, låt oss undvika framtida nesa. Låt oss tänka till med hjärta och hjärna, så att medborgarna sen kan säga: ’vilken stjärna!’"


Till eftertanke
av Søren Kirkegaard

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.