Jag är anti-ist!
Putte Wickman sa en gång, på frågan om hur han lärt sig spela, att: "jag är en självlärd autodidakt!". Jag är också självlärd när det gäller var jag står och varför. Detta har för mig inneburit att jag har svårt att inlemma mig i någon form av gruppering. Jag vill stå fri.
Jag kan till exempel inte riktigt förstå hur man kan vara feminist. Det blir för många frågor. Vilken typ av feminist? Det finns väl i alla fall ett tjogtal inriktningar och inom dessa cirka 65.324 olika tolkningar på individnivå. Jag kan omöjligt hålla med alla! Nä, omgivningen får faktiskt bemöda sig om att precisera sig. Är du för lika lön (sorry det blir lite basic)? Ja, nästa fråga. Är du för att mannen och kvinnan skall vara hemma lika mycket med barnen? Svar: möjligen efter 1,5–2-årsåldern. Och så vidare. Jag kan inte se att man kan resonera annorlunda.
Är du kommunist? Hur fan skall jag kunna svara på det? Vad menas? Jag har säkert synpunkter som passar in i den kommunistiska läran. Men jag har lika många, minst, som inte passar in. Med andra ord så kan man inte gruppera in mig så grovt. Jag vill ta saker och ting på en lägre nivå – bit för bit. Då blir den samlade bilden troligen förvirrad och det kan den gott få vara.
Och det går vidare. "Du måste vara solidarisk med gänget". (Solidarisk enligt SAOL: "gemensamt ansvarig; som obrottsligt håller ihop el. gör gemensam sak med ngn"). Det funkar inte för mig. Gemensamt ansvar? Det finns inte, ansvar är individuellt. Hålla ihop? Men om jag nu inte tycker som ni andra då? Etc. Nej, hellre ord som rättvisa, omtanke och liknande. Jag vet många som varit mycket solidariska trots att uppenbar orättvisa förelegat!
Vissa kör riktigt tuffa race. "Du måste förstå käre vän, att allt är politik.". Dessa debattörer ser inte ens att yttrandet är löjligt. Om allt är politik så är ju ingenting politik!
Så här kan man rulla på i debatten men slutsatsen blir: jag är anti-ist och både ogruppbar och ogreppbar.
PS Vid närmare eftertanke tror jag inte att jag ens kan vara med i en förening. Jag skulle säkert hitta något som störde mig!
Jag kan till exempel inte riktigt förstå hur man kan vara feminist. Det blir för många frågor. Vilken typ av feminist? Det finns väl i alla fall ett tjogtal inriktningar och inom dessa cirka 65.324 olika tolkningar på individnivå. Jag kan omöjligt hålla med alla! Nä, omgivningen får faktiskt bemöda sig om att precisera sig. Är du för lika lön (sorry det blir lite basic)? Ja, nästa fråga. Är du för att mannen och kvinnan skall vara hemma lika mycket med barnen? Svar: möjligen efter 1,5–2-årsåldern. Och så vidare. Jag kan inte se att man kan resonera annorlunda.
Är du kommunist? Hur fan skall jag kunna svara på det? Vad menas? Jag har säkert synpunkter som passar in i den kommunistiska läran. Men jag har lika många, minst, som inte passar in. Med andra ord så kan man inte gruppera in mig så grovt. Jag vill ta saker och ting på en lägre nivå – bit för bit. Då blir den samlade bilden troligen förvirrad och det kan den gott få vara.
Och det går vidare. "Du måste vara solidarisk med gänget". (Solidarisk enligt SAOL: "gemensamt ansvarig; som obrottsligt håller ihop el. gör gemensam sak med ngn"). Det funkar inte för mig. Gemensamt ansvar? Det finns inte, ansvar är individuellt. Hålla ihop? Men om jag nu inte tycker som ni andra då? Etc. Nej, hellre ord som rättvisa, omtanke och liknande. Jag vet många som varit mycket solidariska trots att uppenbar orättvisa förelegat!
Vissa kör riktigt tuffa race. "Du måste förstå käre vän, att allt är politik.". Dessa debattörer ser inte ens att yttrandet är löjligt. Om allt är politik så är ju ingenting politik!
Så här kan man rulla på i debatten men slutsatsen blir: jag är anti-ist och både ogruppbar och ogreppbar.
PS Vid närmare eftertanke tror jag inte att jag ens kan vara med i en förening. Jag skulle säkert hitta något som störde mig!
Kommentarer
Trackback
