Bäckaskogs slott
Här skall jag jobba i dagarna tre. Anlände dagen innan. Denna dag med solen i ryggen och – så småningom – i fejset. Slottet var från början ett kloster (mycket finns kvar) grundat på 1200-talet. Det ligger mellan Ivösjön och Oppmannasjön. Detta är speciellt intressant eftersom klostrets kök är byggt över ån som går mellan sjöarna. Ett hål i golvet och, vips, så var firrarna i pannan!
Jag bor i munkens rum. Det var en fet munk. Han ligger för övrigt begravt under mig, där jag sover. Han var för tjock för att flyttas så man grävde ner honom under golvet i rummet. Han stör mig inte!
Här händer grejer. Bland annat ser jag kråkfåglarna bygga de mest fantastiska bo. De måste vara luftens bävrar! Ekorrar trodde jag att var utrotade men jag kan meddela att detta är fel.
Vid min 30-minuters promenad upptäcker jag en rund byggnad, vit, och med svart koniskt tak. Min fråga till Christer: " Vad är detta?" och jag fick jag svaret: "Detta var forna tiders iskällare." "Vad då iskällare?", frågade jag. "Jo, förr i tiden så hämtade man is från sjön – om det fanns någon is – och sen lagrades isen här, och det räckte hela året". Ni fattar!? Vad då, två hål i väggen!
Karl den XV hade detta som residens långt senare. Enligt uppgift så var han en dj…vul på fruntimmer. Det finns nog kungligt blod lite här och var, här i tassemarken. Men det kan också var ont förtal!
Slutligen fick jag min tes om "borttagande av bin" bekräftad. Jag viftar inte som en semafor eller reser mig hysteriskt vältande bord och parasoller. Nej, jag talar med dem. Så här gick det till när ett bi cirkulerade runt mitt ölglas:
"Kära bi, jag har en pilsner framför mig. Den är min. Du kan förflytta dig till ölflaskan alldeles till vänster. Där finns bir kvar. Denna bir har den fördelen att mina föroreningar inte finns i flaskan. Så byt plats!"
Det fungerar – jag lovar!
Jag bor i munkens rum. Det var en fet munk. Han ligger för övrigt begravt under mig, där jag sover. Han var för tjock för att flyttas så man grävde ner honom under golvet i rummet. Han stör mig inte!
Här händer grejer. Bland annat ser jag kråkfåglarna bygga de mest fantastiska bo. De måste vara luftens bävrar! Ekorrar trodde jag att var utrotade men jag kan meddela att detta är fel.
Vid min 30-minuters promenad upptäcker jag en rund byggnad, vit, och med svart koniskt tak. Min fråga till Christer: " Vad är detta?" och jag fick jag svaret: "Detta var forna tiders iskällare." "Vad då iskällare?", frågade jag. "Jo, förr i tiden så hämtade man is från sjön – om det fanns någon is – och sen lagrades isen här, och det räckte hela året". Ni fattar!? Vad då, två hål i väggen!
Karl den XV hade detta som residens långt senare. Enligt uppgift så var han en dj…vul på fruntimmer. Det finns nog kungligt blod lite här och var, här i tassemarken. Men det kan också var ont förtal!
Slutligen fick jag min tes om "borttagande av bin" bekräftad. Jag viftar inte som en semafor eller reser mig hysteriskt vältande bord och parasoller. Nej, jag talar med dem. Så här gick det till när ett bi cirkulerade runt mitt ölglas:
"Kära bi, jag har en pilsner framför mig. Den är min. Du kan förflytta dig till ölflaskan alldeles till vänster. Där finns bir kvar. Denna bir har den fördelen att mina föroreningar inte finns i flaskan. Så byt plats!"
Det fungerar – jag lovar!
Kommentarer
Trackback
