Arbete och lite Wanja
Oscar Wilde lär ha sagt: "Jag tycker inte om arbete, inte ens när andra utför det." Jag håller med. Det finns ingen som arbetat så hårt, så idogt, så länge för att undvika att arbeta som jag. Det tog mig ett halvt liv att hitta rätt.
Vissa finner nöje i, och utför med glatt humör och stor kunskap, trädgårdsarbete. Så icke jag. Detta arbete delegerar jag med stor glädje till hustrun. Nu är hon en kvinna med gröna fingrar så där finns inga problem. Om hon nu skulle varit lika ointresserad som jag då hade jag fått ta till en annan strategi; låta någon som kan och vill göra jobbet. Min insats då blir att jobba som en svettig bäver för att få ihop pengar att betala inhyrd kraft. Det tar på en!
Andra tycker att det roligaste som finns är att banka spik i väggar eller liknande aktiviteter. Samma historia upprepar sig: men nu vill inte hustrun så nu återstår bara att hyra in händigt folk. Och jag får jobba ännu mer. Jag blir så trött.
Sen måste man ju bli imponerad av vissa människors arbetskapacitet. Wanja Lundby-Welin till exempel. Inte nog med att hon har ett ordinarie jobb med hög dignitet hon hinner dessutom med 24(!) styrelseuppdrag. Nu har det visat sig att det blev lite "to much" så fakta har ändrats; men ändå, en gång tyckte hon att hon hann med alltihop. Imponerande dumhet och starkt oroande för oss andra – som de facto pröjsar det hela.
I hennes fall blir det lite extra dumt med dessa ständiga: "jag är lurad" (till och med grundlurad tror jag det var) med flera liknande påståenden. Det är dumt för i grunden kan man inte göra ett bra jobb sittande på så många stolar (förvisso bekväma men ändå). Innerst inne vet hon det men här var väl farten för hög. Man måste vara duktig och pengarna bara ramlar in. Hej och hå!
Sen kan jag ju – trots allt – tycka att "det räcker nu" kära "riktiga medier". Gå vidare; hon är ju för tusan ingen brottsling!
Vissa finner nöje i, och utför med glatt humör och stor kunskap, trädgårdsarbete. Så icke jag. Detta arbete delegerar jag med stor glädje till hustrun. Nu är hon en kvinna med gröna fingrar så där finns inga problem. Om hon nu skulle varit lika ointresserad som jag då hade jag fått ta till en annan strategi; låta någon som kan och vill göra jobbet. Min insats då blir att jobba som en svettig bäver för att få ihop pengar att betala inhyrd kraft. Det tar på en!
Andra tycker att det roligaste som finns är att banka spik i väggar eller liknande aktiviteter. Samma historia upprepar sig: men nu vill inte hustrun så nu återstår bara att hyra in händigt folk. Och jag får jobba ännu mer. Jag blir så trött.
Sen måste man ju bli imponerad av vissa människors arbetskapacitet. Wanja Lundby-Welin till exempel. Inte nog med att hon har ett ordinarie jobb med hög dignitet hon hinner dessutom med 24(!) styrelseuppdrag. Nu har det visat sig att det blev lite "to much" så fakta har ändrats; men ändå, en gång tyckte hon att hon hann med alltihop. Imponerande dumhet och starkt oroande för oss andra – som de facto pröjsar det hela.
I hennes fall blir det lite extra dumt med dessa ständiga: "jag är lurad" (till och med grundlurad tror jag det var) med flera liknande påståenden. Det är dumt för i grunden kan man inte göra ett bra jobb sittande på så många stolar (förvisso bekväma men ändå). Innerst inne vet hon det men här var väl farten för hög. Man måste vara duktig och pengarna bara ramlar in. Hej och hå!
Sen kan jag ju – trots allt – tycka att "det räcker nu" kära "riktiga medier". Gå vidare; hon är ju för tusan ingen brottsling!
Kommentarer
Trackback
