Änglarnas landningsplats

Jag skall iväg på ett jobb i veckan. Jag skall till en plats norr om Kristianstad. Jag kommer nu att kontrollera om Änglarnas landningsplats finns kvar. Jag har varit där förr och det en magisk plats.

Platsen ligger cirka två kilometer från ett slott som heter Helmershus – ett slott som för övrigt min hustrus farmor en gång ägt – men det är en annan historia. Man vandrar sina två kilometer rätt ut i tassemarken (det är inte skyltat) och där ligger landningsplatsen i form av en glas-skulptur.

I den kan du gå in och när du går ut igen så föds du på nytt (åtminstone enligt konstnären).

Jag gick dit och in. Ingenting hände. Jag gick ut. Fortfarande samma ålder.

Besviken på lurendrejeriet inledde jag återfärden till civilisationen.

Då tilltalade mig skogen, via svepande vindar och jag fick allt förklarat för mig. Änglarna var inte hemma. De var på resa i världen. Det var mycket som skulle räddas – bråda tider för änglar. De hade mycket att stå i. Därför jobbade de. På fältet. Därute. I verkligheten. De var på ett uppdrag större än att låta mig återfödas.

Jag skall nu i veckan kontrollera om de är på plats och har tid med mig. Men: "fan tro’t!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0