Så kan det bli
Överdriven stor tilltro till sig själv
Normalt funtade människor söker jobb, får det inte och sen knallar man vidare i livet. Sånt naturligt beteende ligger inte för Alexandra. Hon är sjukligt intresserad av sig själv och hon tror på riktigt att hon är Guds svar på den perfekta kvinnan. I alla lägen och i alla sammanhang.
Någon god vän, om hon har någon, borde tala lite förstånd med flickebarnet. Hon är en rufflare och en inkompetent kvinna som enbart glider fram i det svenska mediala landskapet tack vare en massa konflikträdda människor. Människor som troligen resonerar ungefär som så: ge henne något att göra så vi får tyst på fanskapet.
SD heller inte — skönt att någon markerar
Censur nu de facto infört
Det finns ett konto på Twitter som drivs av en svensk myndighet (@sweden). De har avslöjats med censur. De blockerar folk via en oseriös lista med 15.000 personer som blockerats.
Twitter brann till ordentligt men MSM verkar inte vilja uppmärksamma det över huvud taget trots att journalister var med på blocklistan. Och politiker.
Alternativa medier kör dock ut det hela som en tung nyhet:
Hon som alldeles på egen hand blockar folk godtyckligt ljuger dock vidare som om censur vore en god sak. Och uppskattad:
Allt sker för att skydda det fria ordet. Paradoxen är att man använder blockering/censur för att skydda det fria ordet. Om det inte nu är absolut klarlagt att landet är helt vansinnigt så kommer det väl aldrig att ske.
Jag röstade ja — tyvärr
Det EU jag, tyvärr, röstade för sade inget om att EU skulle ha en armé. Men det visar sig att det är det man siktar på. Junker, den något bedagade, klargör framtiden.
Nu kommer det så klart inte att bli så. EU:s grund är lös. På väg att rämna kanske är ett bra sätt att uttrycka sig. Bluffen är på väg att synas; inte av politiker och medier men väl av befolkningen. På sikt vinner den stora massan. På fredlig väg eller på våldsamt sätt.
Skulle smaka mumma
Klok man. Jag skall dock jobba lite och sen skall kroppen härdas i trädgården. Vinden lockar dock.
Bli sjuk och snabbt hemskickad. Sverige etta.
Nu betyder det ju så klart inte att sjukhusplatser när man är sjuk är ett mått på botande. Men skillnaden är alltför stor för att det skall kännas behagligt. I Sverige är det ytterst vanligt att man åker hem nästan innan man vaknat ur narkosen. Detta kunde ju vara okey om man visste att eftervården sköttes i hemmet. Det vet man inte och det görs definitivt inte. För att vara tydlig DET FUNGERAR SKIT. Eller rättare — INTE ALLS.
Min son väcktes på BB en gång. Hustrun hans hade fött deras barn och vår sonson klockan sju på morgonkvisten. Klockan 04.00 på natten efter väcktes han med beskedet att han och hans familj skulle ta och dra hemmåt. 04.00 alltså. Det är sjutton år sedan. Nästan på dagen.
Min son sa, yrvaken, på ren svenska — fuck off. Vände sig lugnt och sov vidare. Han och hans hustru åkte hem tre dagar senare. Redan då hade således förfallet börjat.
När min hustru födde vår son (han som sov vidare. 1974) så gick det till på följande sätt:
Födsel på sjukhuset, nästa dag på sjukhuset, sen full rulle till den Prippska villan i Limhamn för en veckas skön avkoppling och en massa utbildning i hur man gör med nykomna som kids. Lugnt och fint. Bra start.
Just saying ...
Mycket energi för att förbjuda
Landet Sverige kan inte alls betraktas som vare sig demokratiskt eller vettigt. Snarare gror totalitära tendenser och MSM släpper fram den ena galningen efter den andra. Det är nu lite drygt ett år till valet och jag kan ju tänka mig hur den tiden kommer att gestalta sig. Smutsigt övergår sakta men säkert till oanständigt.
De här vill förbjuda såna som mig till exempel. Knallkorkar.
Den här plantan är värst, hon vill förbjuda vita hatfulla män och då antar jag att icke-vita får säga vad f...n de vill.
Och MP kör på i gammal känd stil. De måste snart vara nere på minus i opinionsundersökningarna. För MP är inget omöjligt.
Får börja påminna lite om 27-28 maj 2017
Det är utanför Viken i Skåne som Beredskapsmuseet ligger. Den 27 och 28 ds. så smäller det. Utställningar, sammankomst, uppvisningar och en massa annat trevligt för de intresserade. Så här kan det se ut och ibland blir man överraskad. I fjol dök det upp en Spitfire på himlen helt utanför programmet. De ni!
Så här sköter man bröllop!
Som vissa vet så har jag täta band med Irland. Farsan bodde där i totalt 22 år. Han dog faktiskt där också och är begravd i Irländska sjön och i havet vid Smygehuk. Han vill dela sig lite. Man måste ju vara lite om sig och kring sig även på den sista färden tyckte han.
Irländarna är det äkta laid back folket. De har stor humor, de är extremt vänliga utan att bli mesiga och de kan det här med livet. Långt bättre än vi. Glimten i ögat är väl inget svenskt precis. Politisk korrekthet passar inte irländaren. Kort sagt ett trevligt folk och numera betraktar jag det som mitt andra hemland på grund av många vänner på den gröna ön.
Så här fixar man bröllop.
Vem vill inte gå i körkan där!!
Raka frågor
Jag skall strax börja jobba. Jag skall hjälpa gott folk att starta företag. Start här för att snabbt flytta hela rasket utomlands. Det finns en liten (hemlig) tanke bakom detta upplägg.
Under tiden kan ni ju titta på denna korta video som är en sammanfattning av frågor som ingen i ansvarig ställning verkar vilja svara på.
Nästa fluga snart här?
Det har pågått en tid nu men jag har inte riktigt förstått omfattningen (12.000 bara i London på ett år). I UK, främst London tydligen, kör det omkring svinpälsar på moppar och rånar folk. De drar sig inte för att klippa till inte ont anande människor med hammare. De kör moppe, rycker telefoner eller handväskor, och nu har det visat sig att de kan göra det helt riskfritt.
Vid ett tillfälle hade nämligen polisen fått för sig att de skulle jaga rätt på svinen. Det slutade med att en körde ihjäl sig. Det blev så klart polisens fel (de hade glömt att fråga om tillstånd till jakten!). Deras karriär är slut och signalen till skitstövlarna blev tydlig — ingen kommer att jaga er; jobba på.
Det här lär snart komma hit i stor omfattning. Skillnaden kommer att bli att här kommer inte hammare att viftas med, här kommer det att köras med skjutvapen.
Vad göra? Det första handlar om att göra det alla borde göra redan, inga promenader med näsan i mobilen eller hörlurar i öronen. Väskor alltid bort från öppna ytor (in mot husväggar till exempel) och handen på väskan. Ständig uppmärksamhet på omgivningen är nödvändigt.
Säkerhetstänkandet måste helt enkelt ökas.
Jag välkomnar sommaren — mer uteliv
Tänk att idiotierna aldrig tar slut. Och var är lärarna? Låter de kids, föräldrar och urusla chefer köra vilket race de vill. Makalöst.
En sån här beslutar i USA
Rånaren kommer in. Han upptäcker att ingen är beväpnad. Då lägger han ner vapnet och ringer polisen och ger sig. Eller så. Ack du människa.
Klokt folk resonerar lugnt och fint
Det handlar om ett land vi aldrig talar om här — Australien. Migration, business, kommunism kontra demokratier med mera. Det är förvånande att vi inte kan ha diskussioner som denna här i Sverige. Det går liasom inte.
40 minuter långt men lyssna väl så går det fort. Mycket tänkvärt. John Howard är klok som en hel kennel.
Kanske två minuter jag visat innan
Jag kan ha lagt upp den här i ett tidigare skede; men det är så urbota dumt att jag kör ett varv till. Det är trots allt bara två minuter. Om man håller på sånt här så förstår jag varför jag kallar landet noll-koll-landet.
Det Goda Samhället gör igen det MSM inte gör (33 minuter)
Vissa har insikt i problemet
Det handlar om föräldrar och barn. Pressen är stor, aktiviteterna många och över alltihopa skiner paddor och mobiler. Vuxna är vuxna och barn barn. Så skall det väl vara i alla fall. Men jag håller med skribenten — någonting har hänt. Faktiskt mer än hon skriver. Barn är på något sätt jämbördiga med vuxna och deras röst väger tungt. Jag förstår snällheten och tanken. Men det är lite falskt. Vuxna har trots allt levt längre än kidsen och skall så klart använda den skillnaden till att fostra rätt. Jag har vänner på den yngre delen på livsskalan. Deras sätt med ungarna är direkt underlig, en klär sig dessutom som om han skall ut i sandlådan och gräva.
Litet smakprov på artikeln:
Vardagen börjar bli jobbig
Det är nog så att det inte är kul längre, om det nu någonsin har varit det. Nu sker det mord mer eller mindre dagligen, våldtäckter likaså. Att bilar brinner och annat skit sker dagligen vet vi. Att polisen tappat greppet också.
Nu är det tydligt att ALLT är på bommen. Ända anledningen till att inget sker är att politiker sitter isolerade i trygga rum och områden, medierna mörkar hej vilt.
Det är faktiskt farligt.
Men vem bryr sig?
Om man nu skall stå upp — det är så här man gör
Det är så bra att man undrar vad alla de andra amatörerna sysslar med.
