Ipse Cogita!

 

Man kan också kalla det självklarheter men det finns faktiskt riktiga problem med värdegrunden i nuvarande form. Allas lika värde är ett sådant. Det hela bygger på en felöversättning av dignity, värdighet, som blev värde som ju är en helt annan sak. Det är självfallet så att min son är mer värd än Zuma (Sydafrikas korrupta president).

 

För att arbeta idag så krävs att man ställer upp på den gemensamt anammade värdegrunden. Jag vill hävda att det är bättre om det var tvärtom, ingen värdegrund behövs. Vi är anställda för att utföra ett jobb, vi skall så klart komma i tid, ha kompetens, göra rätt saker i rätt ordning, ha rätt resurstilldelning och det är väl det hela. Vad vi privat står för kan vi lämna därhän.

 

När jag låg i lumpen så var vi där av en anledning. Vi skulle ytterst lära oss att försvara landet vårt. På min lucka (där man sov för den oinvigde) hade vi en väl orienterad åt höger (nej, han var inte nazist), vi hade mammas gosse, vi hade vänsterfolk (jo, kommunister) som rökte hasch; blandningen var total men vi löste samma uppgift för den trodde vi på och ansåg vara viktig. 

 

Att sen värdegrunden är en svensk, och delvis norsk, företeelse borde få alla alarmklockor att ringa. Men dylika klockor har, som mycket annat, tydligen monterats ner numera. 

 

Värdegrund är en krycka för att få självförtroende, de med stark självkänsla behöver den inte. 

 

 

 

Han har alltså öppnat en FB-sida där han länkar  till bland annat SVT, samma SVT som nu tycker att det är fel att diskutera vårdens tillkortakommanden. De tycker man svartmålar svensk sjukvård. Public service ger sig således in och kritiserar sig själva för att de skrivit om dessa frågor. Nja, nu säger man så klart inte så, man menar att iotakt nischar in sig enbart på det negativa inom vården. Det var väl det som var själva meningen med sidan. Det var inte alls meningen att tala om allt som är bra; det var meningen att lyfta fram att man får lära sig att föda barn i bil till exempel.

 

I sak har Fredrik Antonsson (mannen bakom iotakt) fullständigt rätt (han jobbar för övrigt inom vården); svensk sjukvård är på fallrepet. Jag ser det varje vecka när jag är ute och lotsar mina gamla tanter i vårdträsket. Det gäller primärvården, kontakten mellan primärvård och sjukhusen och på sjukhusen. Ett under av ineffektivitet och logistikmisslyckande. Personal som sliter, chefer som är inkompetenta. Politiker som inte bryr sig — de har gräddfil in i systemen. 

 

I ett läge som det som råder så väljer alltså public servie, eller som jag lärde mig igår — regimmedia, att kritisera de som vill åstadkomma något vettigt och på riktigt gott.

 

Det är inte utan man förstår att regimmedia och de andra totaltära medierna har huvudet under armen och en dold agenda som på riktigt vill oss ont. De som hävdar motsatsen är fega uslingar som fortfarande tror eller väljer att tro att vi har ett fungerande land. 

 

 

 

 

På något sätt blir en sådan här bagatell stor när man inser att inte ens ett litet aprilskämt är tillåtet i landet för dagisbarn. Och något aprilskämt från Breitbart kan det ju inte vara för det är väl fortfarande 31 mars. 

 

Så till alla andra underligheter som numera grasserar i landet så kan vi nu lägga ordet humorbefriat. Och spritt i utlandet är det också — landet som nu snart börjar betraktas precis som så löjligt som det är. 

 

 

Gamla goa pensionärer har vinprovat i 15 år men nu har någon klåfingrig djävul fått för sig att det är olagligt. Och det i Göteborg, den korruptaste kommunen i landet genom många år. Eller kanske just därför. Se här:

 

 

 

 

Ledaren är väl värt en läsning. Om man vill veta mer om de totalitäras framfart här på jorden. Varför kommunismen kommit undan i vårt land speciellt är mycket anmärkningsvärt. Och underligt minst sagt. Menså ser vårt politiska landskap också ut som det gör. Rödrosa längs hela linjen.

 

 

 

 

För det första så var marken privat och på privat mark skall inte främlingar fritt få husera bäst de vill. Det borde vara en självklarhet men tydligen inte i vårt land. 

 

Bortsett från det så finner jag just detta läger intressant. Jag besökte nämligen lägret under många månader två gånger i veckan. Jag vandrande runt i misären, jag talade med folk som bodde där och en sak är klar, varken de boende eller vi som vågade oss in kan i någon som helst mening betrakta detta som "hem". Otroligt skitigt och ingen städade någonstans förutom då tv kom på besök. Då gjordes vissa tafatta försök till rensning.

 

Var åtgärden proportionelig frågas det? Självklart inte: åtgärderna kom alldeles för sent och var dessutom finansierade av de privata ägarna till stor del. 

 

Jag har så våldsamt svårt att förstå varför sånt vi kämpat i många långa år för att få bort, taskigt boende och tiggeri, helt plötsligt blivit nästintill inne. Så dj...la populärt att man strider för att få återinföra det. För det måste väl vara det som är själva tanken. Varför annars bråka om denna självklara åtgärd.

 

Malmö gör inte mycket rätt men i denna fråga blev det till slut korrekt. Att sen Malmö tog en evighet på sig att genomföra denna nödvändiga rensning är — typiskt Malmö. Snackets huvudstad, handlingens avskrädeshög.

 

 

 

[...]

 

 

Det kommer dagliga rapporter från alltför många ställen att skolan är i fritt fall. Jag tillhörde en sån som klarade mig genom skolan trots lärare, men bra föräldrar. Men det som hände på min tid skulle idag inte ens uppmärksammas av den drabbade.

 

Här har vi nu ett antal rötägg som uppenbarligen får härja fritt. Det måste så klart bli ett omedelbart slut på det. De som skall gör’at är lärararna och föräldrarna.

  Jag skulle som förälder aldrig ha accepterat att någon på skolan betedde sig som de uppenbarligen gör idag. Min unge eller andras är egalt. Jag hade ställt till ett herrans väsen och dessutom tagit mitt barn ur skolan och därefter polisanmält varenda lärare för misskötsel av sitt jobb. Vi talar misshandel och mobbing och det är faktiskt inte tillåtet.

 

När min son gick i åttan var det ett gäng gangsters som trodde de kunde köra med sonen. Det tog slut på en eftermiddag eftersom jag tvingade hem rötäggen i mitt vardagsrum och talade om vad som gällde framöver. Det gick galant och en blev till och med kompis med sonen.

 

Redan då var det problem med rektorns och lärarnas problemlösningsmodell. Det skulle sammankallas mobbinggrupper och föräldrar och fan och hans moster. Nu löste det sig med ett tydligt samtal. Tog två timmar. 

 

Så kära lärare och föräldrar — ta tag i problemen och skicka hem de som inte vill fatta galoppen. Går inte det så håll era kids hemma så skall ni se att tomma skolor kommer att oroa politiker så pass att de gör på sig. Och kanske dönickarna också börjar göra något.

 

Våld bland kids och mot kids, oavsett vem som utövar detta våld, måste slåss ut med kraft. Det kan påverka ungarna för livet. Den framtida kostnaden kan bli mycket stor. Ansvaret och därmed ansvarsutkrävandet är tydligt så det kan inte vara världens största problem. Om man bara kavlar upp ärmarna lite grand.

 

Skuld skall alltid fördeles och de som har ansvaret skall så klart straffas. Om man har ansvar utan att dels ha befogenheter, dels kan straffas när man missköter sig är inget ansvar. Det är på sin höjd en tilldelad arbetsuppgift som man kan sköta lite som man vill, efter eget huvud, och det slutar alltid med en krasch.

 

Har vi verkligen hamnat där? 

 

 

 

 

 

Nu återgår jag till bevakning av vad de utländska medierna håller fokus på. Härhemma är allt som vanligt. 

 

Sjukt.

 

På alla plan.