Repris — något justerad
I debatten i Sverige handlar frågan om invandring i stort sett enbart om de som kommer som asylsökande. Nu är det bara 25 % av problematiken och tidigare skrev jag så här, det är fyra grupperingar inblandade:
1) Medborgarna i landet invandrarna kommer till (svenskar i detta fall).
2) Invandrarna som kommer.
3) Diasporan (landsmän till invandrarna redan på plats i landet).
4) Invandrarnas hemländer.
Svenskarna tittar ensidigt på nummer två, invandrarna. Man lyckas alltså prioritera bort punkt 1, medborgarna och punkt 3 har resulterat i no-go-zones samt punkt 4 som är en blind fläck. Godheten har inga gränser, lagar sätts ur spel. Jag vill nu ändra på ordningen ovan till:
1) Medborgarna i landet.
2) Invandrarnas hemländer.
3) Diasporan.
4) Invandrarna.
Självfallet skall medborgarna i landet prioriteras först. Allt annat är fantasier av ont folk.
Sen måste en betydande kraft läggas på hur vi kan hjälpa till i de länder där folk har sin kultur, klimat, vänner med mera.
Parallellt med detta måste vi få ordning in house så att säga. Diasporan i vårt land idag är redan egna samhällen där svensk lag och rätt osidosätt dagligen. Ingen gör något åt det över huvud taget. I Malmö där jag bor är det extremt tydligt.
Slutligen kommer hur vi skall ta hand om invandrare, av alla kategorier. Som det nu är vet vi inte vilka som kommer, var de kommer ifrån, vilka skäl de har (21 % av alla asylsökande är till exempel syrier som flyr från krig. Vilka är alla de andra?)
Hur väcker man folk som snöat in totalt på en fjärdedel av problemet? Jag tror tyvärr inte det går. Inte i Sverige och eftersom EU tappat greppet även om denna fråga så finns det nog ingen hjälp att hämta från det hållet.
Rävsax sägs man sitta i när dylikt inträffar:
Med dagens problemlösningsinsatser så är risken överhängande att vi sitter i rävsaxen tills vi ruttnar bort.
Kommentarer
Trackback
