Sex månader med kontanter
Den siste januari var det sex månader sedan jag skippade mina kort. Bensinen min tar jag på Shellkortet (kostar inget), inget annat. Anledningen till att jag slutade använda kort var två: jag gillar inte att avge elektroniska spår all over the place samt min farhåga att någon i detta extrema land skall införa det kontantlösa samhället. Tankarna finns och jag litar inte på våra maktmänniskor längre, inte ett smack.
Lite då och då tar jag ut mellan 6.000 och 10.000 i skönt prasslande slantar. Allt betalas sedan utifrån denna bunt, som jag har i framfickan med en sedelklämma för att hindra stålarna från att fladdra runt vid betalning. Vissa av mina vänner börjar hymla om stöld- och rånrisk. Inget problem för mig. Försöker de sno mina sekiner så kommer jag att fajtas. Kort är inte så mycket bättre ur den synpunkten.
Systemet mitt har fungerat alldeles utmärkt. Det har också gett en oväntad bonus.
När jag häromdagen finslipade min budget för 2015 så tog jag avstamp i 2014. Döm om min förvåning när jag kom på att jag gjort av med betydligt mindre pengar under de sex månader jag kört cash. I runda slängar handlar det om 1.500 - 2.000 spänn i månaden.
Bara för att jag har kontanter i lomman (ficka på skånska).
Ibland stöter man på den lilla skylten endast kort. Då brukar jag tala med personalen och meddela att jag inte kommer att vara kund där. Ingen större förlust för mig. När någon sköter sin business genom att villkora betalningssättet så vill jag så klart inte vara kund. Totalitär typer skall hållas kort(!).
Just saying ...
Kommentarer
Trackback