En stilla undran — vem skall betala?

Min största fråga i många år har varit hur vi skall få ekonomin att rulla på i utvecklande riktning. Utan pengar, stand still.
  Nu vill MP, F! och V öka utgifterna med öppna spjäll samtidigt som man inte vill redovisa hur det skall gå till (nåja, MP vill föra oss tillbaka till Hedenhösarnas tid). Nu vill i ärlighetens namn de flesta andra partierna det också i en fråga — invandringen. Så här ser det således ut enligt SVT:
 
 
Om det nu, och framöver, skall komma 2.000 flyktingar /vecka så innebär det 104.000 per år PLUS kommande anhöriginvandring till det. Iraks sammanbrott icke inräknat.
 
Att tro att detta kan ske utan stora slitningar och påfrestningar på samhället, som vi känner det, måste anses som ren och skär dårskap. Vi kan ju inte ens ta hand om alla tiggare som dräller omkring med statens goda minne.
 
Vem skall således betala för allt? En stor del av invandrarna har jobb inom sju år sägs det. Jasså, kolla här, 50% är arbetslösa eftersju år. Do the math!
 
 
Vissa vänsterstollar påstår att inga gränser behövs, alla kan bo var de vill, bara kom ... Det finns ett stort problem med det resonemanget — vi har faktiskt betalt för skolor, vård, äldreomsorg med mera. Vi äger faktiskt tillsammans landet, vi haver betalt. Det är liksom inte statens pengar, det är dina och mina. Politiker tror på något sätt, och vi väljare låter dem vandra på på den vägen, att i och med vi betalt skatt så är våra pengar deras — så är det inte!
 
Men jag hoppas att politiker och gammelmedierna inte kommer gnällande på "samhället" när stålarna inte räcker till att ta hand om de sjuka, de gamla, våra barn och annat som vi är vana fungerar naturligt.
 
Pengarna skall fram och DET KOMMER INTE ATT FUNKA!
 
Och var tusan skall alla bo? Svenska ungdomar bor snart hemma till pensionsåldern men tydligen finns det hur många bostäder som helst till alla andra. Jag blir faktiskt rädd — för dumheten och det totala mentala haveriet.
 
Oanständigt är ett ord som kommer för mig.
 
Någon har väl en ekonomisk utbildning förutom den fostran de redan fått i att lova runt och, i slutändan, hålla tunt.
 
Som vanligt är det vårt fel, vi oinsatta, vi obstinata medborgare som ser att kejsaren är utan kläder.
 
Arma land.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0