Ipse Cogita!

 

Syndikalisterna protesterar och gömmer sig. "Hon vill bara ställa upp med sitt förnamn, Madeleine." Det blir inget liv om det, att hon vill vara anonym alltså, men vi får hoppas Expressen tar andra vänsterstollar i handen och avslöjar vem Madeleine är. Vänsterfolket kan föreslå att chefer skall dingla i galgen och ingen verkar tycka det är något konstigt. Tänk om SD skulle skriva samma sak.

 

Men nu var det inte det jag tänkte fundera kring. Det har snart gått ytterligare ett år och nu kan jag konstatera att svensk problemlösning inte längre håller måttet. Vi har annars varit tämligen händiga inom området.

 

Att det finns ett problem med svensk invandrings- och integrationspolitik torde de flesta vara överens om (varför bråkas det annars). Det nuvarande svenska sättet att lösa detta problem, för ett problem är eller blir det, kan sammanfattas i fyra enkla punkter:

 

1. Ut och demonstrera. Löser inga problem eftersom det mest är en massa okunnigt folk som är ute och lallar runt; folk som dessutom omfamnar punkterna 2-4.

2. I stället för att diskutera sakfrågan så ägnar sig politiker och medier och en hel drös med obildat folk åt att hoppa på SD stup i kvarten. Löser inga problem så klart vilket de vet, vilket i sin tur får en att undra vilken den dolda agendan är egentligen.

3. En annan hopplös problemlösningsmetod är att alltid lägga locket på, i alla debatter. Det är inte ens ett vanligt lock, det är lite mer åt tryckkokarlockshållet.

4. Att i alla lägen antingen undanhålla fakta eller förvanska fakta kan aldrig bli en bra metod vid problemlösning.

 

Vill man lösa de problem som finns med invandrar-/integrationsfrågan så vill det till att byta metod. Man kunde ju börja med faktabaserad analys samt att slå lika hårt åt alla håll — inklusive vänsterut.

 

Detta kommer dock icke att ske eftersom man vill ha det så här, speciellt fram till valet; vilket för mig verkar vara en farlig strategi.

 

SD blir nog även fortsättningsvis till att gratulera.