Damp i forskningsvärlden
Diskussionen om huruvida damp och ADHD finns eller inte finns och vad det i så fall beror på kan vi lämna därhän; i den frågan tycker vi olika. En liten kommentar kan väl ändå vara på sin plats: Gillberg påstår att 20% av kidsen har någon form av "defekt" vilket så klart är lika galet som det låter. Tänk om det var en ännu högre siffra som till exempel 80%. Då måste väl det onormala bli normalt, eller...?
Men det intressanta här är hur Gillberg agerat med sina forskningsresultat. När andra forskare ville ta en titt på materialet för att se hur han kommit fram till siffrorna, så väljer professorn att strimla materialet. Han dömdes för tjänstefel och det är inte mer än rätt.
Nu vred den gode professorn till det och började svamla om mänskliga rättigheter men det gick inte de andra med på. Sakfrågan är enkel: en forskning som inte får granskas av andra än en själv är helt enkelt ingen forskning. Det ligger i vetenskapens natur att allt skall kunna granskas av andra för att tillse att det är både rätt och rätt tänkt.
Något säger mig att Gillbergs sätt att resonera inte är ovanligt numera inom vetenskapen; hela klimatforskningen kännetecknas av att man skall tro på vad vissa säger, och vill man kolla så trixas det å det grövsta och sen blir man förvånad när man blir tagen med brallorna kring anklarna.
SvD GP
Kommentarer
Postat av: John
Självfallet så måste forskning kunna kontrolleras. Man borde därför lära av detta och inte bedriva forskning på material när man lovat att det inte ska lämnas ut.
Om man nu ändå skulle göra det så bör man bestraffas, då sådan forskning inte tillför något.
Men i detta fallet då man lovat de deltagande så anser jag att datan inte ska lämnas ut, men då ska man även undvika att hänvisa till studien.
Postat av: Ipse Cogita!
John:
Exakt, och då blev ju hela forskningen meningslös och frågan blir då i förlängningen vem som stod för fiolerna. Troligen skattebetalarna;)
Trackback
