Vem skyddar oss?
När till och med Jerzy Sarnecki tycker att brottssituationen är allvarlig, och inte bara det utan oerhört allvarlig, då gäller det att lyssna noga. Han är väl annars mest känd för att redovisa att det mesta blivit bättre inom brottslighetens område. Sen får akutmottagningar, folk drabbade av olika våldsbrott och vanligt folk som ser sig om i samhället tycka vad de vill.
Själv har jag en god vän som satt på fik i centrala Malmö häromåret. Rätt som det var så kom det en galning och mejade ner en annan galning. Min vän, en vänlig man med fru och barn, har inte hämtat sig än. Han är fortfarande en nära vän, men han är en annorlunda man. Extremt vaksam och säkerhetsmedveten. Att gå med honom på stan numera är som att gå omkring med en väl tränad Secret Service-agent. Har pejl på allt som händer när han vandrar genom staden, väljer noga plats på restauranger, kollar alltid vilka som kommer in etcetera.
Han har alltid varit en glad skit, det är han fortfarande, men det är mycket som förändrats. Bland annat ser jag sorg i hans ögon och jag hör ofta vanmakt i hans röst. Efter pangandet häromdagen på den "illegala" spelklubben Oasen i Ronna ringde jag honom, mest för att kolla hur han mådde. Bra mådde han inte, men mest bedrövad och direkt förbannad var han över att det aldrig tar slut. Och hur kan en "illegal" spelklubb vara kvar år efter år?
Och då var vi där igen: polisen, i främsta ledet som garant för vår demokrati, måste helt enkelt börja jobba på allvar annars är det snart rena Mexico även i vårt land. I denna frågan kanske också självaste Askan skulle kunna göra lite nytta, i stället för att hota med att skicka ut lila kuvert till misstänkta småförbrytare.
Överdriven oro? Skulle inte tro det och nu får jag stöd av självaste Jerzy Sernecki!
DN
Kommentarer
Trackback