Medier och rättsstaten

Idag blev det väldigt tydligt att medierna och rättsapparaten är två synnerligen disparata ting. En kvinnlig konstnär slog in skallen på en 63-årig man med en yxa (GT/Expressen). Hon hävdar att hon handlat i nödvärn och friades av tingsrätten. Skall man nu följa vad som står i tidningarna så uppstår frågan hur tingsrätten kunde få det till en friande dom.

"Enligt konstnären ska mannen ha försökt våldta henne i stugan. Hon försökte då förgifta honom med en chokladboll med sömntabletter." Om man läser den meningen och antar att den är riktig, så måste man ju fråga sig hur det gick till, där i stugan.

"Jag tycker du börjar bli lite närgången nu. Sluta! Okey, men vänta en stund". Varefter hon letar upp en negerboll (sorry, men så heter det i min värld), krossar några sömntabletter, knökar in pulvret i chokladbollen (!), allt mens våldtäktsmannen gjorde, ja vaddå?

Nu fungerade inte denna plan ett, så hon tog en yxhammare och slog in skallen på karln. Så långt skulle väl allt kunna förklaras som nödvärn åtminstone om kvinnan hade haft en försvarare av grov kaliber, men sen tycker jag det blir underligt.

"Efter att ha slagit ihjäl honom flydde hon i mannens bil. Yxhammaren hittades senare i en container i Molkom. Samma kväll fångades hon av en övervakningskamera när hon tog ut 7 500 kronor från mannens konto i en bankomat i Molkom. Kvinnan bar då peruk och försökte dölja ansiktet med en halsduk."

Det är nu som nödvärnsrätten får vingar och flyger sin kos. Och då inställer sig frågan: har medierna verkligen relaterat händelserna korrekt eller föreligger här en så kallad "gravad hund".

Om det är korrekt rapporterat så blir det allvarligare. Då måste ju tingsrättens folk i Värmland ha nickat till under hela rättegången, alternativt glömt att läsa på om nödvärnsrätten.

Hon blev dömd i hovrätten till sex år bakom galler.

Min poäng är: det är omöjligt att bedöma dylika ting utan att ha basfakta i näven; det väcker frågor kring pressens rapportering; och inte minst – har vi verkligen ett bra rättsväsende på tingsrättssidan, där lekmännen är tillsatta politiskt och inte främst utifrån annan nödvändig kompetens.

Inte vet jag men sett i ljuset från andra, till synes självklara fall av nödvärn, så förefaller tingrätten i Värmland att tänja rejält på innebörden i nödvärnsrätten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0