Ipse Cogita!

Det har varit 32° varmt idag här i Malmö. Min moder, 84, skulle till Stockholm i första hand, till Hälsingland i andra. No problemas tänker du kanske. Om det säger jag bara: du kan ha rätt men troligen har du fel. Så här gick det i början på hennes resa:

Det första var att hitta en P-plats (Malmö Central är under stor ombyggnad). Den websida man inte skall gå in på då är P-Malmös hemsida, som har den idiotiska sloganen "Vi skapar plats". Man kan få värmeslag för mindre. Där ges inga råd utom att man ombeds parkera på närstående gator. Bra hjälp för mig? Nej, och jag bor i Malmö. Undrar hur utomboende skall klara sig. Deras hemsida är med andra ord undermålig. Och deras slogan ett hån.

Nåväl, jag vandrar med modern sakta men säkert in mot spåren, och den enda lindring i värmen är Pressbyrån. All heder åt den inrättningen, den har till och med en fungerande air condition. Det har resten av Malmö Central inte.

Vi kommer lite tidigt, tåget går 12.14 (varför går alla tåg på konstiga tider? 12.14, 09.31 och så vidare. Det är löjligt för det antyder att det är ett punktligt bolag, inte 12.15 [lättare att komma ihåg] inte 9.30, nej det skall vara udda tider och det är fullständigt meningslöst för de går aldrig på avtalad tid!).

Väl framme, det skall erkännas lite väl tidigt: 11.40, så står det ett tåg till Stockholm. Men det skulle gått 11.14. Det var således försenat. Anledningen? Ingen besättning (på grund av åskan!!!). Nu var det inte så att åskan slagit ned i huvudet på besättningen men det handlade om arbetstider, facket och arbetsmiljölagar. Haver man sett. Det är för väl att det inte fungerar så i andra branscher.

Så småningom kommer tåget iväg, det som skulle gå 11.14 på spår åtta. På samma spår skall ni inkomma ett tåg från Stockholm och då meddelas att tåget inkommer 12.28. Samtidigt meddelas att moderns tåg, som skulle avgå 12.14, nu kommer att avgå 12.24 (från samma plattform!). Det är alltså samma tåg som ankommer från Stockholm 12.28. Det innebär att morsans avgång sker innan tåget inkommit och det för mig till framtida tider.

Efter en tid har jag baxat mor min ombord, vagn två, plats 11 och nu är allt frid och fröjd! Men nej, det är det inte. På plats elva har någon spillt någonting så hela sätet är genomblött, troligen kaffe alternativt något från en inkontinent person. Jag, som den goda son jag är, talar med tågvärden, en kvinna som borde byta jobb. "Det går inte att sitta på plats elva...", försöker jag. Här är fullt, säger hon, men hon kan sitta på plats ett till Alvesta, sen får vi se.

Jag meddelar min mor att hon kan sitta på platsen ett till Stockholm, vilket plantan från SJ hör, och protesterar mot. "Till Alvesta sa jag", låter hon meddela. "Var skall min mor sitta sen?", frågar jag. På plats elva, svarar eländet. Men där går ju inte att sitta, den är dyngsur den platsen, fortsätter jag.

"Var vill du i så fall att jag skall säga till personen som bokat plats ett från Alvesta?", fortsätter stolpskottet. Ja du, säger jag, du kan ju säga precis vad fan du vill, bekymret är inte mitt, inte min mors utan det är ditt! Jag var nu lätt upprörd.

Jag lämnade tåget, som självklart var försenat med trettio minuter — från avgångsstationen! —, och gick till bilen och grät.

SJ, och egentligen all svensk tågtrafik (har stor erfarenhet av resor över bron till Danmark), är under all kritik och jag tror att vi, 2010, är värre än de flesta länder när det gäller att sköta så enkla ting som att hålla tider vid resor. Men i det här landet så spelar det ingen roll om det är snö, försening!, eller normalt väder, försening!, eller lite värme, försening!

Jag nämnde kanske inte att det inte finns mer än två bänkar att sitta ned på på hela perrongen. Två!

Ett väl fungerande land skall kunna fixa så enkla ting som tåglogistik "in a jiffy", men Sverige klarar inte ens den lilla biten. Om du vill veta hur det skall gå till, åk till Japan. Men det lär inte hända — här vet vi hur minsann hur det skall fixas!

Således, även om jag nu lyckats kalmera mig, detta var ingen bra dag och eftersom jag ännu inte har hört något från moderskapet så antar jag att hon försvunnit i SJ:s allmänna villervalla. Jag är inte orolig, tanten brukar kunna bita ifrån!

Buh, SJ.