Ipse Cogita!

 

Det klankas på andra länder stup i minuten. De gör inte mycket rätt enligt vår stats uppfattning. Men när började det nya svenska statskicket gälla? Jag har inte varit med och röstat om nuvarande utformning.

 

Det hela vilar nuförtiden på fyra svaga ben: politiker, journalister, myndighetspersoner och kändisar. Åtminstone om man följer vad som sägs och skrivs.

 

Politikerna är, förutom osynliga, lealösa och ryggradslösa. De är dessutom utan bestämd vilja. Egen vilja finnes icke och när de försöker ha någon måste de först känna av vad de andra tre tycker (journalister, myndighetspersoner, kändisar). Man får så klart inte stöta sig med dessa orakel.

 

Journalisterna granskar inte makten alls. De försöker sätta agendan och lyckas ganska bra med den saken. Men det var inte deras uppdrag så misslyckandet är ett faktum.

 

Vissa myndighetspersoner har helt tappat orienteringen. Migrationsverkets och polisens företrädare är tydligast i sin ambition att leka politiker. Det var inte heller deras uppdrag. De kunde ägna åtminstone lite tid åt sina myndigheter. Som det ser ut är det självklart att deras egen verksamhet kraschar, liksom deras politiska insikter.

 

Så var det då kändisarna. Självfallet får de yttra sig. Men som kändis, även de i de lägre divisionerna (de flesta), så har man ett ansvar inför sina eventuella fans (kan inte vara många). Där bristen är som störst heter faktakontroll. Om man yttrar sig i viktiga frågor, viktiga för vår framtid, så kan man inte köra på med felaktiga fakta i argumentationen.

 

Argumentation förresten, det är bara känslosås alltihop.

 

Detta nya statsskick är det vi nu har. Fullständigt ovärdigt en stat med ambitionen att vara en stat i utveckling. Här står vi enbart och stampar med den lilla fossingen. Intet, absolut intet, sker.

 

Stolt är jag inte.