Ipse Cogita!

(Spectator)

 

Som jag skrev lite om igår så har det hållits en konferens som ytterst handlade om vår yttrandefrihet och vår rätt att säga vad vi vill oavsett form (tal, skrift, teckningar etc.). Det var i det danska parlamentets lokaler.

 

Det som framgick extremt tydligt var att vi anpassar oss till värderingar som ingen sund människa i vår del av världen kan ställa sig bakom. Vi knäar och böjer nacken för kulturer (islam) som enbart bakåtsträvande undergångsgillare kan ställa upp på. Till det skall läggas att vi talar nedvärderande om vad vi själva står för, eller rättare, borde stå för.

 

En som stod på sig var kanadensaren Mark Steyn. Han åkte dit för att han uttryckte sig fritt. I Kanada. Han tog striden med lagstiftande politiker och vann. Han skall man lyfta på hatten för.

 

Att visa avhuggna huvud i händerna på IS föranleder fördömande, i en timme eller så. Sen går vi vidare. Men ett oskyldigt skämt som inte gillas av våra totalitära politiker eller medier kan ältas i evigheter. Till och med humorn begränsas, det blir tråkigare.

 

Det här går inte alls i vår tid, i vårt land:

 

 

Roligt? inte tusan vet jag, men lite log jag, men det intressanta är att det inte är rumsrent längre.

 

Det måste stå klart att vi faktiskt får säga vad tusan som helst. Alla som kör med: yttrandefriheten är total, men ... skall förpassas till första lämpliga soptipp. Mentalt sett alltså så det inte blir något missförstånd på den punkten.

 

Oj vad jag önskar att vi i väst kunde stå upp för vårt synsätt, samtidigt som vi tar kraftfullt avstånd när det gäller alla idéer som trycker ner kvinnor, homosexuella, yttrandefriheten och annat. De som vill ha den typen av värld får ta den till den del av världen där det är inne. Här passar det sig inte. Inte alls.

 

Vi borde rätta på ryggen, den slappa; lyfta på huvudet, det böjda; och öppna munnen, den tysta och med emfas hävda vårt sätt att leva. Så är det bara.