Visst kan vi bättre

 
Petter Bergner skriver en ledare idag. Den handlar om vår fantastiska kår av fackliga pösmunkar, säkerligen av alla olika kön som finns. Så här ser det ut enligt Petter:
 
"Under måndagen blev det känt att en nittonåring som hade misskött sig grovt på jobbet får ersättning av Kalmar kommun. Detta tack vare fackets kampinsatser.
Den unge mannen, som hade anställts för att hjälpa funktionshindrade nattetid, hade inlett arbetspasset med att komma 15 minuter för sent. Sedan hade nittonåringen olovligen tagit emot en kompis under arbetspasset och som kronan på verket hade mannen somnat.
Arbetsgivaren gjorde det som vilken arbetsgivare som helst skulle ha haft god lust att göra. Vikarien sparkades redan efter första dagen. Nittonåringen skulle därmed ha kunnat få en välbehövlig minnesbeta inför det fortsatta yrkeslivet: Får du lön måste du också göra rätt för den. Men historien slutade inte där.
Efter att Barometern hade skrivit om fallet vaknade nämligen fackförbundet Kommunal till liv, och förhandlade fallet hela vägen till seger. Mannen får nu sin resterande lön för vikariatet utbetald och han välkomnas även att söka nya jobb inom kommunen.
Slutet gott, allting gott. Skattebetalarna i Kalmar tvingas betala ynglingen för arbete som han aldrig kommer att utföra. Och den unge mannen får lära sig en egendomlig innebörd av begreppet facklig solidaritet: Kräv din rätt – men gör inte din plikt."

Att belöna mediokra insatser i stället för att ge slöfocken en knäpp på näsan måste anses vara fel men också lite av en facklig specialitet.
 
Det kan knappast vara vuxna människors uppgift att visa att du kan uppträda hur du vill och bli väl belönad för att du gör så. I just detta fallet blir det lite extra allvarligt eftersom det är du och jag som betalar fanskapet.
 
Upp till kamp ...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0