Ipse Cogita!

Birro

 

Det finns ett antal viktiga aktörer i ett samhälle. Det är vi medborgare, myndigheter, politiker och journalister. För att ett land skall fungera på ett någorlunda optimalt sätt måste tillit till respektive grupp finnas och känslan av att vi behandlas opartiskt vara grundmurad. Det här är långt viktigare än andra faktorer som emellanåt framförs — demokrati till exempel. Tilliten till att vi opartiskt behandlas "rätt" är helt enkelt grundläggande för "det goda samhället".

 

Hittills har de nordiska länderna alltid legat i topp och fortsätter att göra det (även om svarsfrekvensen minskat från över 90 % till strax över 50 %; oroväckande i sig).

 

I fråga efter fråga så verkar vi nu ta landet lagom till extrema nivåer. Fallet Birro den senaste tiden är bara ett litet exempel. I denna fråga tillåts mobbing från främst vänsterkanten och ingen skäms ett dugg. Märkligt att svinaktigt beteende verkar vara okey, speciellt från folk med normalt hög svansföring i moraliska frågor.

 

Så hur har vi det med tillit och opartiskhet i de olika grupperna?

 

Medborgarnas tillit till både medmänniskor, politiker och journalister lämnar mycket i övrigt att önska. Det går under alla omständigheter åt fel håll. Medborgarnas tilltro till myndigheter av olika slag skulle jag tro fortfarande är hög.

 

Om politiker har någon form av förtroende kvar hos folk så måste det vara på den delen av skalan som knappt är mätbar. Eftersom journalister numera sitter i knät på politikerna så gäller väl detsamma för dessa knähundar.

  Dessa två grupper visar gång på gång att deras opartiskhet är nästintill noll. Det gäller främst i frågor rörande: klimatet, övervakningssamhällets införande, EU-frågan samt så klart frågan om våra nyanlända. I samtliga dessa ytterst viktiga frågor finns ingen opartiskhet alls varför vi, sakta men säkert, kommer till den punkt när det blir samhällsfarligt.

 

Hitintills verkar vår tillit till olika myndigheter/samhällsinstitutioner var någorlunda intakt. Skulle tro att det är det som räddar vårt extremland just nu. Men det sluttande planet kanske redan är här?

 

Om politikerna och knähundarna tillåts fortsätta sitt enögda spel så lär det inte dröja länge förrän det som gjort oss till ett framgångsrikt land (tillit/opartiskhet) förvandlas till en trevlig tid, en svunnen tid.

 

Det finns en hel del i vårt land som skall — se upp, ni leker med elden.

 

Sättet att behandla folk med avvikande åsikter påminner starkt om kidsens sätt att i början av livet behandla andra kids i sandlådan. Kidsen lär sig dock snabbt och fattar hur det egentligen skall gå till. De vuxna i maktsfären i vårt land har tyvärr inte den fina förmågan.

 

Slutligen undrar jag när svensken blev en mes, ett mähä, som verkar ointresserad av viktiga frågor och tillåter makt"eliten" att uppföra sig på ett alltmer infantilt sätt.

 

I ärlighetens namn så finns det dock en hel del folk som börjar reagera. Det kanske blir en majoritet så småningom som kräver räfst och rättarting. Men i vårt land så krävs det nästintill 100 % i den majoriteten innan den lilla politiker- och journalistklicken böjer nacken.