Tillitens gränser

 
Tilliten i samhället verkar minska, speciellt hos yngre. Det är allvarligt eftersom tillit är det kitt som gör att samhället utvecklas i rätt riktning (enligt min mening med rätt). Det är viktigare än demokrati enligt Bo Rothstein.
 
Nu vill några lösa bland annat denna fråga med hundgöra i statens koppel. Varför vet ingen. Att tilliten skulle öka är löjligt eftersom maktens folk agerar så att tilliten per automatik sjunker. Det är tilliten till maktens folk och dess tjänstemän som avgör, inte att vi rantar omkring och släcker bränder.
 
Värnplikten var en helt annan sak. Målet var tydligt — försvara landet (om vi nu har något eller vill ha något). Här är målet ...?
 
Att solidariteten skulle öka är direkt tramsigt. Solidaritet i vårt land är mycket speciell. Det är någon form av egosolidaritet. Det vill säga: om det det gynnar mig så kan jag vara solidarisk, annars — sköt dig själv och skit i andra.
 
Att en medborgartjänst utan mål skulle råda bot på det är naivt.
 
Politiker verkar inte inse att vi vill ha mindre av tvång och tvångsanslutningar; inte mer. Om politiker själva agerar för att öka tilliten så vore det lite annorlunda. Så är det inte.
 
Tilliten till makten sjunker så pass mycket att jag är mer rädd för att folk måste införa medborgargarden, inte någon "tjänst" för att stötta politikers misslyckande.
 
För övrigt skulle jag vilja se hur det skulle funka att skicka ut ungdomar som genomgått dagens skola i den så kallade verkligheten. Att ha ett antal egoister lullande runt i samhällets tjänst bävar åtminstone jag för.
 
Till alla er ungdomar som redan fattat galoppen att vi skall ställa upp, ni är många, vill jag säga — det här gäller inte er. Men för guds skull — gå era egna vägar, vobbla inte omkring i kravlöshetens land.
 
DN
Fnordspotting
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0