Ipse Cogita!

Men lär er nån gång!

 

Att dra fram en massa män som säger taskiga saker om Malou är lätt. Men kanske skulle journalister lära sig att det vimlar av taskiga och förolämpande kommentarer där ute i medierna. Åsa Beckman kan ju snurra runt ett tag på de feministiska sidorna så ser hon att fenomenet inte är knutet till kön.

 

I sakfrågan ber jag att få framföra avvikande åsikt, Malou är ytterst ytlig och inte min cup of tea. Hon har hamnat i de överskattades kategori tillsammans med herr Skavlan vars storhet jag aldrig förstått.

 

Det stora problemet är avsaknaden av dugligt folk i yrket. Men priset måste ju delas ut och då tager man vad man haver.

 

Sen undrar jag fortfarande varför folk bryr sig när renodlade stollar och dummerjönsar spyr sin galla. Så har det alltid varit men just nu ser man det tydligt, överallt och fort går det.

 

DN

Håller med. När man jämför Babel-Jessica med BBC:s Razia Iqbal - eller Anders Mildner, Åsa Beckman, Lena Mellin eller Liza Marklund med i princip vilken vettig engelsk journalist som helst inom politik eller medier - så blir man förfärad. Jag slutade bry mig om journalistprisgalan för tio år sedan när Skugge nominerades som "årets förnyare".

Mangan:
Tack för nedlagd tid:)
Det blir ofta så i olika frågor att om man lyfter blicken och spetsar öronen och går utanför landets gränser så inser man att vi dansar runt i kindergarten, fortfarande.

Ja, även om jag nog skulle säga att vi har haft en regression ner till dagisstadiet i media här i Sverige de senaste 15-20 åren eller så. Tidigare var det inte fullt så illa och obegåvat. Redaktionerna hade någon slags ambition att "släppa in olika grupper" men kom istället att ge sig in i en tydlig nivellering och urlakning av innehållet, och en journalistisk nedrustning.

Och Åsa Beckman? Henne uppfattar jag som en kvinnlig motsvarighet till Björn Rosengren (oj, vad hon skulle avskytt den liknelsn!). En snackig odugling som klättrat högt upp men byggt hela sin karriär på att ha rätt åsikter och att känna rätt personer.