Var finns ramaskriken?



Så var det dags för Maciej Zarembas femte artikel, som de andra alldeles lysande, om svensk ryggradslöshet. Vi har lagar mot oanständigt och förnedrande behandling av oss medmänniskor, men vi lyckas ducka hela tiden när det är dags att föra förövarna till stupstoken, för det är dit förövarna skall föras. Jag förundras över flatheten i svenskens handlande.

Artikeln är fördömligt lång och läsvärdet är mycket högt men lite exempel kan jag ge dig så du lockas läsa, kanske årets viktigaste artiklar. Här står den personliga integriteten på spel och den verkar vi ju även i andra sammanhang också vara på väg att fibbla bort.



Så gör man i England. I Sverige fungerar det inte över huvud taget. Här finns följande idioti:



Och nu är det snart val och då gäller det att rösta rätt så att det här kan börja förändras:



Och glöm inte att övervakningssamhället rullar på i expressfart och när det samhället väl är på plats, så kommer du inte att kunna påtala, och för den delen åtala, detta för någon instans — du är rökt.

Denna artikelserie visar att när det gäller heder, värdighet, anständighet och rättvisa så simmar Sverige i moraliskt bakvatten och det är helt enkelt skrämmande. Det är till och med så, att om du skulle börja bråka, vilket vissa gör till högt pris, så kommer du förr heller senare att bli betraktad som rättshaverist, idioternas sista försök att tysta såväl anständighet som rättvisa.

Det är dags för oss svenskar att ta upp den knutna näven ur fickan, ta ett steg framåt och hytta med näven under näsan på politiker, myndigheter, chefer, kollegor och medmänniskor som uppträder så gement skamligt som beskrivs i dess fem artiklar.

Och tänk också på när du röstar, det här förekommer mest inom offentlig verksamhet, vilket gör att politiker skall ha en blåslampa i häcken från och med nu.

Här kan du läsa mera (och läsa måste du, det är skrämmande och bildande):

Värst för dig själv, del 5
De skiter i vilket, del 4
Fritt fram i Sverige, brottsligt i Frankrike, del 3
Säg inget vänligt, del 2
De skrattade bara, del 1

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0