Blair som Eu-president — blä!

Jag märker att jag inte är på banan riktigt. Fick via HAX upp ögonen för att Tony Blair kan komma att utses till ny EU-president. Av vilka har jag inte speciellt bra kläm på men inte är det av EU:s medborgare i alla fall. Va’ tusan hakar händer och gäller? Skall vi inte rösta ens om högsta ämbetet. Nu verkar det som om han tillsätts av ett fåtal höjdare efter ett antal goda middagar, eller... Det kan inte vara rätt (DN).

Det är skumt alltihop och skulle vi någon gång få vara med och rösta, som till exempel i fallet med den irländska folkomröstningen som sker denna dag, så blir det fel ändå. Irländarna gav ett klart nej till Lissabonfördraget vilket inte passade in alls i ritningarna som dragits upp. Men, med Wallström i spetsen, så tar de nya friska tag och gör om omröstningen eftersom irländarna inte vet sitt eget bästa. Och så kommer de att hålla på tills de får de svar de vill ha.

Jag har egentligen inget emot EU, men visst tusan skall demokratiska principer — med dess "rätta" innebörd — gälla i så viktiga ting som val till högsta posten. Som det är nu känner man sig lite sidsteppad, och ju fler steps åt sidan desto mindre intresserar jag mig för vad de håller på med. Ett folk som inte är med på banan understödjer statsskick som sakta men säkert kan göra som de vill och det demokratiska underskottet blir större och till slut blir det väl diktatur. Jag gillar det inte.

Sen har vi Blairen själv, denna lurendrejande USA-lakej. Han började säkert bra, ville säkert mycket väl men sen kom september 2002 då lade Tony Blair fram en dossier som sades innehålla bevis för att Irak hade massförstörelsevapen. Störst uppmärksamhet väckte påståendet att vapnen kunde avfyras med endast 45 minuters varsel. Med detta skrämde han slag på folk och fick stöd för att hoppa på krigståget.

Det var bara ett fel med det — allt var ren och skär lögn!

Nu skall denne dubiöse man leda EU och det bådar inte gott, speciellt med tanke på att den gode mannen också stått bakom en sanslös övervakningsapparat i sitt hemland.

Lite mer om denne pappenheimare kan du läsa i The Independent, 1, 2 (Robert Fisk skriver).



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0