Ipse Cogita!

Att bli gammal verkar vara kul. Människor börjar tilltala de äldre med barnspråk, vilket troligen görs för att man vill att de skall tro att de är i början av livet och har en ljusnande framtid framför sig. Ingen dödsångest här inte. Språkbruket ändras även på annat sätt, nu är det vi som gäller. "Hej lilla Anton, har vi sussat gott i natt? Har vi haft värk i lilla fossingen? Det blir bättre nu skall du se lilla Anton, för nu skall vi duscha och då mår vi bättre skall du se." Härskarteknikerna står som ett slagregn i marken.

Jag känner en gammal man som levt ett liv tuffare än tufft (aktiv motståndsman i kriget m.m.) som brukar lösa det här vi-andet lite elegant. Han brukar sitta kvar lugnt när "vi-skall-duscha kommer". På frågan varför han sitter kvar som en zombie på sängen säger han: "börja du, jag kommer strax". Han riskerar dagligen en anmälan om sexuella trakasserier (nja, inte dagligen, man har ju besparat den gamle obehaget av en daglig dusch och infört en gång i veckan).

Men det är klart, de gamla får ju rikligt med mediciner så den dagliga dosen av lite droger är ju tillgodosedd. Det är ju riktigt bra så slipper vi en massa aktiva gamlingar som ränner runt och ställer till en massa besvär för folk. Men som Aftonbladet skriver så kan det bli lite för mycket av goda, varpå självmorden ökar. Man föreslår att man skall var lite restriktiv med medicinerna men det är tveksamt.

Här samverkar ju mängder med faktorer i positiv riktning: lugnande droger ger lugn och ro för personalen, anhöriga och resten av de sociala kontaktytorna; inget tjat om att gå ut och valla hund och kropp; minimalt med mat (speciellt bra eftersom maten smakar gummi); tidig sänggång = inget besvär med nattmackan; och slutligen, rätt skött så tar de livet av sig (om de orkar) och samhället har sparat en hacka.

På det hela taget en ganska god ordning väl framtänkt och genomfört av professionella myndighetspersoner och omsorgspersonal.

Jag ser med glädje fram mot denna resa in i Mogadondalen!