En gravad hund

Det var väl så han omformulerade ett känt ordspråk, den gode Refaat el-Sayed. I vissa rättsfall, som da Costa och den gode Quick, så tycks det mig inte finnas "en hund begraven" snarare en hel djurkyrkogård. Ju mer jag fördjupar mig i de olika fallen, ju mer inser jag att jag troligen måste vara helt dum i roten, eller så är jag på väg att bli galen.

Det finns så otroligt mycket konstigheter i dessa fall att det helt enkelt måste vara fel någonstans. Att det sen tycks vara nästintill omöjligt att få saker och ting granskade på nytt, tyder på att det de facto ligger något i mångas tvivel.

Här står många människors heder och integritet på spel, så utsikterna för att det kommer att göras en rejäl såväl belysning som genomlysning av fallen är små. Men i mina näsborrar smyger det sig in en rutten doft som närmar sig stank.

Vaffor gör di på dette viset?

DN, AB, SvD, Expressen, Newsmill, Newsmill, mediemordet.com.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0